underbara fisk

Jag bara älskar lax, så det äter vi minst en gång i veckan. Köper alltid färsk fisk för något annat är inte fisk på riktigt, rena skiten oftast. Barnen gillar lax med och kallar det för rosa fisk :-)

Nu när vi fått i oss så god lunch så fick jag energi till städningen, ligger dock en liten herre på mig och äter sitt så det blir att vänta in honom först.

Published with Blogger-droid v2.0.4

aprilväder

Vi håller oss inne idag, tog bara en tur till bvc och kände då hur mycket jag uppskattar att ha bil o körkort. Walter fortsätter gå upp bra i vikt så nu känns det som man kan slappna av. På vägen hem hämtade vi upp Viktor från skolan så han slapp gå i skitvädret. Nu sitter jag i ett tyst hus och skulle väl egentligen dammsuga men Skiter nog i det idag och latar mig istället :-) Alice är hos sin pappa, Viktor är hos en kompis och dom två mindre sover i varsin ände av soffan. Dags för ett glas cola och spela lite tetris nu.... Hej svejs!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Tiden rusar

Imorgon blir lille Walle 1 månad, det går alldeles för fort. Jag, Viktor o Walter har nyss hämtat hem tjejerna från dagmamman och nu latar vi oss i soffan. Astrid är på sitt suraste humör och bara skriker o gnäller om allt, kul! I fredags när vi var till bvc så hade Walter gått ner i vikt, jag ändrade amningsteknik över helgen och besökte idag bvc igen och han hade gått upp, skönt att det funkar för amma vill jag.

Nu är det slut på soffhänget för tvätten ropar på mig.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Söndag

Trött, ont i halsen och en bebis med magont, stackarn har lyckats somnat nu iaf... Nu ska vi kolla några avsnitt av Alcatraz i väntan på att Walle ska vakna för dagens sista måltid. Helt klart en av dom bästa serier som gjorts!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Duktiga Walter

Begravningen var fin och det gick bra, den kändes så ljus på något sätt och både jag o syrran tyckte inte det kändes som vi var på en begravning. Kl. 12 åkte jag o Walter för att hämta upp Jenny o Johan och åka vidare in till Köping där begravningen ägde rum, Walter somnade i bilen direkt och sov sedan genom allt tills jag väckte honom efter kl 15 för blöjbyte och lite mat, perfekt unge :-) När vi kom hem så fortsatte han sova hela kvällen/natten, vaknade bara till för mat dom tider han brukar...Kl 5 i morse var han tydligen utvilad och ville inte sova mer så då låg han bara snällt och kika runt i 2 timmar innan det var dags för oss att gå upp och se till att brorsan kom iväg till skolan. Idag har jag rensat och städat i barnens lekrum dom har här nere, tänk vad mycket skit det kan bli på kort tid. Ska strax plocka fram dammsugaren och ta ett varv innan det är dags för bvc med Walle. Ikväll är det fredagsmys som alla andra fredagar och jag tänkte göra potatisgratäng och kycklingfilé, fick en matberedare med massa roliga finesser när jag fyllde 30 så den ska invigas för att skiva potatisen som är det tråkiga med att göra gratäng, nu blir det kanske lättare.
Dammsuga nu då innan lillen ska äta...

Vill inte...

Några dagar innan Walter föddes gick min farmor bort, det blev väldigt konstigt för alla eftersom det blir sorg samtidigt som man ska glädjas åt det nya lilla livet. Idag är det då begravning, det jobbigaste som finns. Ska ta en dusch nu och sen fixa till tjejerna så vi kan åka till dagmamman.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Walter 120318

Bebisen var beräknad att födas den 5 mars...hade planerat att vi skulle få redan i februari eftersom jag brukar få för tidigt och vi planerade även att åka hem direkt 6 timmar efter förlossningen, men tänk så annorlunda det blev :-) Den 17 mars runt kl.20 fick jag som mensvärk, eftersom det inte gjorde speciellt ont så ignorerade jag det eftersom det kändes som förvärkarna brukade göra. En timme senare upplevde jag att magen var konstant stenhård och det släppte inte utan var som en enda stor sammandragning, ringde förlossningen och dom ville att vi skulle komma in med tanke på att mina tidigare förlossningar gått så fort. Ringde hit mamma som skulle passa barnen. Kom in till förlossningen runt 22.30 och blev visade till ett rum direkt, rum 4 minns jag att det var. Fick ligga med ctg och sen undersökte dom mig och det var öppet 3 cm, trodde fortfarande inte det skulle bli bebis så jag trodde vi skulle bli hemskickade men dom bad oss stanna. Nu tyckte jag allt stannat av för jag hade inte det minsta ont längre så vi gick ut till dagrummet och fikade lite och tittade på tv. Runt kl 01 var vi tillbaka på rummet och jag satte mig på sängen och det bara small till kan man säga, monstervärkar från helvetet så jag var tvungen att hänga på Micke, det gick knappt att andas sig igenom dom och jag kände att nu går det undan... Micke ringde på personalen som genast plockade fram alla grejer som behövdes och sen fick jag den underbara lustgasen :-) Dom undersökte om det hänt något och nu var det 6 cm. Strax efter det började krystvärkarna och smärtan vid värkarna var outhärdliga med tanke på hur fort det gick nu. Minns att vattnet gick där någonstans också. Dom bad mig trycka på och jag krystade och krystade men dom sa att det var en envis unge för huvudet tittade fram hela tiden men åkte tillbaka varje gång, dom bad mig ta bort lustgasen för att få bättre kontroll men jag vrålade "NEEEEEEJ!" så jag fick behålla den, hann faktiskt tänka att jag lät som trotsiga Astrid mitt i alltihopa med mitt nej där... haha. Jag inbillade mig att det skulle bli en jättebebis eftersom jag gått över tiden 13 dagar så jag kämpade nästan emot lite för jag tänkte att den kommer aldrig ut med sitt enorma huvud, det blev inte bättre av att barnmorskan hela tiden sprutade på babyolja, såg framför mig hur jag spruckit ända till arslet då dom inte gjort så vid mina andra förlossningar. Till slut blev dom nästan lite arga på mig för bebisen behövde komma ut nu så dom la upp mina ben i såna där ställningar som finns på gynstolar och bad mig ta tag i ett par handtag på sängen sedan pressa dom ner min hake i bröstet och efter ytterligare några krystningar kom han äntligen ut kl 02.16, fina Walter med massa mörkt hår, 3710 g och 52 cm... han hade dock bajsat en hel del på väg ut så det dröjde en stund innan han kom upp på mitt bröst då dom fick torka av honom först :-) Efter moderkakan kommit ut så kollade barnmorskan om det behövdes sys något men nej inget sprucket denna gång heller, så skönt. Dom lämnade oss ifred och Walter var duktig och åt på en gång, jag kände dock att något inte stämde för värkarna hade inte släppt, hade sjukt ont som det skulle komma en bebis till. Helt plötsligt kände jag bara att nu svimmar jag så Micke ringde på klockan och sköterskan kollade mitt blodtryck och sa bara "mm" sen gick hon, jag fattade då att något var galet och in kommer en läkare, en narkosläkare, barnmorskan och sköterskan... blodtrycket låg på 52/24 tydligen. Dom förklarade att jag skulle på operation för dom misstänkte att en bit från moderkakan satt fast i livmodern. Micke såg livrädd ut stackarn, han fick stanna lvar o mysa med Walter medans dom sövde mig o skrapade ut resterna. Jag förlorade över 2 liter blod så dagen efter fick dom ge mig blod. Walter mådde inte så bra så dom misstänkte infektion först men det var det inte som tur var. Han mådde dåligt för han klarade inte av att hålla blodsockret uppe i väntan på att min riktiga mjölk skulle komma (något som kan ta flera dagar) dom flesta bebisar har energi så dom klarar det men Walter hade gjort av med sin. vi fick stödmata honom med ersättning i kopp. Han föddes ju natten mellan lördag o söndag och på tisdagkvällen kom mjölken så han bättra på sig rejält på natten sen. Micke bodde hos oss sön-tis så vi behövde bara vara själva en natt, han hämta hem oss på onsdag morgon, jag bad han komma redan vid 9 för jag längtade verkligen hem till barnen. Viktor var i skolan men tjejerna var med o hämtade oss och var så klart jätteglada och nyfikna, Astrid hade bekymmer för hon sitter ju bak i mitten i sin stol som självklart är bakåtvänd så hon såg ju inte Walter när vi åkte, trodde hon skulle vrida nacken ur led stackarn :-) Är så glad att allt är över och ännu gladare för att det inte var min första förlossning för det var ingen rolig upplevelse och jag hade nog inte gjort om det. Tog nog två veckor innan jag ens kunde röra mig som jag ville pga yrsel och trötthet. Nu är allt kanonbra och vi har en snäll bebis som bara vaknar för mat en gång om natten så man känner sig oförskämt pigg här :-) Här är lite bilder från underverkets första dagar...

Testar

Testar bara så det funkar att blogga via appen på mobilen. Senare kommer ett längre inlägg där jag tänkte berätta om när familjens senaste tillskott Walter föddes.

Published with Blogger-droid v2.0.4